Miljö

Flygtrafikens utsläpp

Det som flygmotorerna släpper ut är samma som vid all förbränning av fossilt bränsle: koldioxid, kväveoxider, kolväten, sot, partiklar, kolmonoxid och svaveldioxid. Ibland kan det lukta kraftigt av flygfotogen på flygplatsen. Det som luktar i flygfotogen är svavelföreningar, så kallade merkaptaner, som har en genomträngande, intensiv och karakteristisk lukt i mycket små koncentrationer. Svavelföreningarna tillhör samma grupp av ämnen som ställer till luktproblem i samband med massatillverkning (sulfatprocessen). Merkaptaner är ogiftiga i de låga koncentrationer som finns på flygplatsen.

Moderna plan med mindre utsläpp premieras

Ett sätt att minska utsläppen till luft är genom att uppmuntra flygbolagen att använda moderna flygplan som är bättre för miljön - startavgiften är lägre ju renare motorer ett flygplan har. Syftet är att påverka flygbolag med äldre plan eller gamla flygplansmotorer att byta ut dem till miljövänligare alternativ.

Flygplanens virvelvindar är inte bränsledumpning

Alla flygplan lämnar virvelvindar efter sig. När det är fuktigt väder ute syns virvlarna eftersom det bildas kondens av vattenångan i luften. Detta kan ibland se ut som att flygplanet släpper ifrån sig bränsle vid landning. Virvlarna efter flygplanet kallas vortex, som betyder virvel eller virvelvind.

Bränsledumpningar sker mycket sällan och endast i nödsituationer när ett fulltankat plan behöver nödlanda. Det är bara de största planen som har möjlighet att dumpa bränsle. Om en dumpning behöver ske ska den ske över vatten och på en så hög höjd att bränslet förångas innan det når marken.

Avisning av flygplan och halkbekämpning

Utsläpp till vatten sker framförallt på vintern när flygplan och banor, av flygsäkerhetsskäl, avisas och halkbekämpas. Flygplanen avisas med propylenglykol. Halkbekämpning av banorna sker i första hand mekaniskt, med plogning, sopning, blåsning och sandning. Om detta inte är tillräckligt används kaliumacetat. Även urea används som halkbekämpningsmedel av flygsäkerhetsskäl vid svåra väderförhållanden. Ämnena har låg giftighet, är lättnedbrytbara i naturen men har en hög syreförbrukning vid nedbrytning. Ämnena kan därför orsaka syrebrist i vattendrag och grundvatten om det sker utsläpp av stora mängder.

Överbliven glykolvätska

Den glykol som blir kvar på marken när ett flygplan har avisats samlas upp och töms i en tät damm varifrån den sedan skickas till Svedalas reningsverk som utnyttjar den som kolkälla i sina reningsprocesser.

Dagvatten

Dagvatten från flygplatsplattorna tas om hand i ett luftat utjämningsmagasin för dagvatten som har anlagts vid infartsvägen till flygplatsen. I det luftade magasinet bryts eventuella rester av acetat och glykol ned för att undvika syrebrist i bäckar och åar nedströms flygplatsen. Magasinet fungerar även som sedimenteringsbassäng för partikulära tungmetaller samt som oljefälla.

Bakgrund om PFOS

PFOS (perfluoroktansulfonat) är ett av de mest kända ämnena i denna grupp och det har även använts i brandsläckningsskum, bland annat på Swedavias flygplatser. De senaste åren har man funnit att PFOS kan orsaka skador hos djur. Det kan även finnas en risk för skador hos människor, även om man hittills inte påvisat några sådana när människor är föremål för så kallad normalexponering från PFOS i hushållsnära produkter, dricksvatten, livsmedel eller fisk. PFOS bryts dock inte ner, varken i miljön eller i människokroppen varför halterna kontinuerligt ökar hos individer som exponeras.

Forskningsprojekt om PFOS

Sedan 2008 pågår ett forskningsprojekt om PFOS i miljön som har inletts på bland annat Swedavias initiativ. Projektet RE-PATH syftar till att utreda och klarlägga förekomst, spridning och risker för människa och miljö samt att undersöka möjliga åtgärder när det gäller perfluorerade ämnen. I projektet används Göteborg Landvetter Airport och Stockholm Arlanda Airport som forskningsobjekt.

PFOS vid Malmö Airport – nuvarande kunskapsläge

Sedan 2008 används inte längre släckningsskum som innehåller PFOS vid brandövningar på Malmö Airport. Flygplatsens brandövningsplats är sedan anläggningen togs i bruk på 1970-talet utrustad med en tät bottenplatta som samlar upp det vatten och släckningsskum som faller på plattan. Uppsamlat vatten pumpas därefter via en luftad damm till Svedala avloppsreningsverk. Via ordinarie kontrollprogram för flygplatsen har emellertid visat sig att PFOS även har läckt ut i marken vid brandövningsplatsen och dess omgivningar. Troligtvis är källan till de förhöjda halterna det släckskum som tidigare använts.

Med anledning av att PFOS påträffades utanför uppsamlingssystemet vid brandövningsplatsen under 2009 utökades kontrollen av det dagvatten som lämnar flygplatsområdet. Då de inledande provtagningarna av dagvattnet även här visade på förhöjda halter av PFOS informerades berörda intressenter såsom Länsstyrelsen, kommuner, sportfiskeföreningar, vattenvårdsförbund och närboende. En referensgrupp för uppföljning av arbetet bildades 2011. I maj 2011 utfördes vattenprovtagning i samtliga närliggande sjöar nedströms flygplatsen – i Fjällfotasjön och Börringesjön i Sege ås avrinningsområde och i Björkesåkrasjön och Häckebergasjön i Höje ås avrinningsområde. Dessa resultat visade på normala halter i Björkesåkrasjön och Häckebergasjön, men klart förhöjda halter PFOS i Fjällfotasjön och Börringesjön. Detta ledde till att planerad provtagning av fisk under juni 2011 koncentrerades till Fjällfotasjön och Börringesjön.

Resultaten från denna första analys omgång av fisk från Fjällfotasjön och Börringesjön har visat på klart förhöjda halter av PFOS. Länsstyrelsen beslutade därför om förbud mot att sälja fisk från Fjällfotasjön och ål från Börringesjön, på grund av alltför höga halter av PFOS i fisk och vatten. Generella rekommendationer kring konsumtion av påverkad fisk hanteras av Livsmedelsverket.

Ytterligare utredningar har redovisats till Länsstyrelsen bland annat avseende frigående vilt i området. I riskbedömningen och analysen, som gjordes av WSP med utgångspunkt från riktlinjer från den Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA:s expertgrupp CONTAM, bedömdes dovhjort och vildsvin som helt riskfritt att äta. Barn och kvinnor i fertil ålder bör dock avstå ifrån att äta livsmedel som innehåller vildsvinslever med ursprung i området kring Malmö Airport. Andra vuxna kan äta vildsvinslever ifrån området vid några enstaka tillfällen per år.

Vad sker härnäst?

Swedavia har sedan januari 2012 ett kolfilter installerat på brandövningsplatsen för att minimera spridning av PFOS till diken och spillvatten. Våren 2013 togs ett system för ytterligare förbättrad uppsamling i bruk. Swedavia kommer att utföra en upprepad provtagning av vatten och fisk i sjöarna i flera år framöver. Resultaten presenteras för länsstyrelsen och för referensgruppen. Inom några år kommer man att kunna bedöma hur PFOS-halten klingar av i ytvattnet runt flygplatsen.

Sedan 2011-06-27 är all användning av brandsläckmedel innehållande PFOS förbjuden inom EU.

Så här fungerar anläggningen

Anläggningen på flygplatsen består av en solvärmeanläggning och en panncentral. Panncentralen består av fyra pannor. De två huvudpannorna på vardera 2,5 MW värme använder pellets som bränsle. Reserv- och topplastpannan på fyra MW använder biologisk, vegetabilisk olja alternativt EO1. Under 2013 togs en mindre panna på 500 kW i bruk. Den används främst sommartid tillsammans med solvärmeanläggningen.

Under större delen av året levereras även värme från solvärmeparken. Anläggningen levererar en effekt upp till ca 300 kW och består av 5 600 vakuumrör. Flygplatsen valde vakuumrör av två skäl. Dels ger de större värmeutbyte än motsvarande yta hos plana solfångare och dels motsvarar de flygplatsens säkerhetskrav - vakuumrören ger nämligen inga reflektioner som kan störa flygtrafiken. Den producerade värmen levereras ut på det interna fjärrvärmenätet som täcker hela flygplatsområdet. Värmen växlas sedan över till tappvatten och värme vid respektive byggnad ute på flygplatsområdet.

Anläggningen har delvis finansierats genom bidrag från Naturvårdsverket och Länsstyrelsen/Boverket. Naturvårdsverket gav ett investeringsstöd på sex miljoner kronor i bidrag till projektet som bedömdes som en Guldklimp. Länsstyrelsen/ Boverket gav ett statligt investeringsstöd på 3,4 miljoner kronor. Biobränsleanläggningen togs i drift 2007 och solvärmeanläggningen hösten 2008. Under 2011 levererade anläggningen cirka 220 MWh till det interna fjärrvärmenätet motsvarande energiförbrukningen för 15 normalstora villor.